.

Idag är en såndär känslomässig dag på sitt vis. Har tänkt igenom olika grejer hit och dit. Typ som, hur skulle mitt liv sett ut utan mina vänner? Hur hade det sett ut utan min älskade, underbara pojkvän Erik? Hur skulle det se ut utan mina syskon? Tänk om jag var ensamt barn som gick igenom alla dess hemska, oroliga perioderna när våran mamma tillbringar all sin tid till alkoholen. Tänk om jag inte hade min pappa, som bär på ensam vårdad av mig & tvilling? Tänk om min tvillingsyster inte hade flyttat till fosterfamilj och varit där dom 5åren under vår tonårstid? Tänk om jag inte hade träffat och blivit kär i Erik när jag var 15år, vart skulle jag isåfall ha varit?

Andra frågor som tynger axlarna om dagarna är vart mamma finns just nu? Är hon hemma? Kommer hon någonsin hem? Vad gör hon?

Jag är så stolt över mig själv och mina syskon. Det finns så många familjer som går igenom liknande händelser i deras liv, som fastnade där och det gick utför för. Sådana som gick i samma fotspår som sin förälder/föräldrar.

Tänk om jag hade bott kvar i mitt såkallade "rum" jag hade, och inte flyttat när jag var 15år, skulle fylla 16. Hade jag orkat det? Skulle jag vara lika självständig då som jag kan påstå att jag är nu? Det är så många tankar idag. Kände att jag behövde skriva ned dom någonstans.

En annan sak, när jag träffade Erik och hans familj fick jag känna på familjeliv, semestrar, utflykter, resor och nytt nytt nytt! Något som jag själv tyckte var nyttigt att få känna på. Jag är så dunderglad att jag träffat en sån fin människa som min älskade Erik och hans goa, underbara föräldrar och hans fina systrar. Jag tror inte att jag är så bra på att visa att jag uppskattar saker och ting. Jag gör det på mitt sätt och hoppas att människor runt om ser det.

Mina vänner är fantastiska!! Dom lyssnar, pratar skit, ställer upp, visar kärlek och uppskattar. Jag ser så väl, hör så mycket och tar till mig vilka som är ens riktiga vänner. Jag älskar när någon nära vän öppnar sig och säger "säg inte detta till någon", då vet man att människan litar på en. Det uppskattas så att få höra det ibland, själva grejen att tro. En annan sak som uppskattas är ju när goa vänner slänger en komplimang, säger något oväntat, ställer upp i vått och torrt och alltid bara finns där, att lyssna utan att behöva säga något.

Jag älskar dig min mamma, min pappa, mina syskon, min älskling och behöriga.
Thumbs up for you <3