.

Gjorde något idag, som var det värsta jag varit med om.
Inatt fick jag panik, vet inte riktigt hur det skulle hanteras så jag ringde min pappa som fick komma och hämta mig här hemma. Jag somnade direkt jag kom dit och vaknade i morse med en stor klump i halsen och en stor sten i axlarna. Jag skulle göra något jag aldrig har gjort förut och visste inte ett dugg hur det skulle gå till. Jag skulle vittna i ringsrätten om en olycka för ett halvår sedan.

Det var tufft och väldigt jobbigt. Mest jobbigt i början, att sitta i rummet där och inte veta någonting... Tills dom ropade mitt namn "Jolin Johansson välkommen in i salen". Att sitta där, bland alla folk och berätta min historia var jätte tufft! Särskilt när Jag fick frågor mot mig, som att "var det så? Hur vet du det? Du säger ju så osv" Men jag fick mitt sagt och är faktiskt nöjd med det.

Om ni vill veta, så började detta med att folk började prata, så som det blir i ett sånt samhälle man bor i. Det var prat på att människorna gick mitt i vägen osv. Och då kunde jag sätta ned min fot ch säga: Nej, så var det inteee! Det känns skönt faktiskt, att jag vet hur det var. Att jag kunde rätta till en grej som kunde ha blivit fel om detta fortsattes att spridas. Därför ringde jag in, eftersom polisen ville ha så mycket uppgifter som möjligt.