.

Ni vet, när man ger en 50års present till sin mamma, tex en resa och hon inte kan bli med på den? Vad besviken man kan bli... Men det gör ännu ondare i hjärtat, jag lovar er, när man vet att hon tillbringar all sin tid till alkoholen. Här har vi, alla syskon ordnat en stuga, shoppingpengar och bensin fram och tillbaka för att få en helg tillsammans med vår mamma. Och sen vet man att hon inte bli med? Det gör så ont. All önskan jag har i hela världen är att få en mamma på heltid. En sådan jag kan ringa och vet att hon svarar jämt. En sådan man kan gå till jämt och ständigt. Men istället går man med en ständig undran, varför? Och om hon lever? Vart har hon tagit vägen och när kommer hon hem?

 

Nej, inte nog med det har Linda, storasyster backat ur pga olika skäl. Men det är åtminstonde Jag, största syster Camilla och tvillingsyster. det blev inte som väntat men Killi ringde mig förut och vi fixade och dolade med saker och ting. Dessutom har hon vinboxen med sig för att avnjuta helgen bara vi, och mya vi tillsammans och göra det bästa av saken. Inte bara handla, utan umgås allihop. Bara få komma iväg.

fan, vad arg och besviken jag är. Det finns inte ord. tack bloggen för att du står ut med mig, tackar mig själv för att jag skaffade dig. En tyngd från axlarna släpps sakta men säkert, inte allt för mycket dock.