jag älskar mina underbara vänner, min finaste Erik och mitt hjärta till familj. Jag ska dra er allt närmre och ta vara på all tid vi får ♥

Har inte haft någon tid att skriva något här, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva...
Under helgen vaknades en mardröm till liv. Alla skrek, sprang och grät. Allt var så overkligt. Jag, albin och Erik var påväg till springpartyt i sörby. Efter vägen på vänster sida går två människor, den ena känner jag igen och säger hennes namn. Vi fortsätter några meter och möter en vit pick up. När vi svänger in till vägen till folketshus på vänster sida så smäller det bakom oss. Bara några meter, vi förstår ingenting eftersom all musik spelades och vi satt inne i bilen. Efter ett tag kom massa människor och berättade saker och ting, allt var så konstigt och overkligt. Jag och många andra fattade ingenting! Vi kom från platsen klockan 5-6 på morgonen, blev en sömnlös natt. Jag tänker på alla anhöriga som får vara med om detta, alla nära vänner som är helt toma, familjen som förlorat en medlem. Sådant får inte hända, sådant händer bara i tidningar och tv-program, aldrig här, i Hagfors.
Igår tillbringade vi vänner en tid i kyrkan, tände ljus osv. Senare fixade vi ljus, blommor, kort och annat tillbehör innan vi reste till platsen. Vi åkte 7st bilar för denna människas skull. Jag hoppas att du ser oss, alla som bryr sig och vill ta till dig.
En skoldag idag, den blev jobbig och vi mötte våra mentorer på morgonen. Det pratades i en rund ring och framför oss i ringen var det ljus tända. så fint! Jag, Johanna, Josefine, Elin, Sofie, Li och Felicia gick sedan till minnesrummet och skrev i boken, tog ut känslorna och tittade på fina bilden som stod på bordet.
Jag skriver inga namn pga respekt till familjen, många vet och resten behöver inte få reda av det från mig.
vila i frid, fina människa! Hoppas och önskar att du möter någon där uppe och ta hand om dig. Jag tänker på dig och din familj ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0